Om Minervastiftelsen

Minervastiftelsen stöder och främjar finsk forskning inom naturvetenskap, särskilt medicin och biovetenskap. Stiftelsens huvudsakliga verksamhet är underhåll av Medicinska forskningsinstitutet.

Stiftelsens styrelse

Professor Caj Haglund, ordförande
Professor Per-Henrik Groop
Professor Patrik Finne
FM (Ekon. och affärer Adm.) Peter Immonen
FM (Ekon. och affärer Adm.) Kim Karhu

Finansutskottet

FM (Ekon. och affärer Adm.) Kim Karhu
Professor Caj Haglund
FM (Ekon. och affärer Adm.) Peter Immonen
FM (Ekon. och affärer Adm.) Roger Lönnberg

Forskningsutskottet

Professor Per-Henrik Groop, ordförande
Professor Caj Haglund
Professor Tom Böhling
Professor Patrik Finne
Docent Suvi Silén
Docent Carina Wallgren-Pettersson

Historik

På 1950-talet var den akademiska personalen vid Helsingfors universitets fjärde medicinavdelning, belägen vid Maria sjukhus, mycket aktivt engagerad i forskningsprojekt. Däremot saknade de utrymme. Institutionschefen, professor Bertel von Bonsdorff (1904-2004), som är känd för sina studier om anemi hos fiskbandmask, föreslog att forskarna skulle slå samman sina anslag och hyra utrymme för ett laboratorium. Hans medarbetare gick med på det och 1959 hyrdes rum från det lilla Metodistsjukhuset Konkordia. Minervastiftelsen bildades som juridisk ram. Tre överordnade medicinska forskare med medarbetare startade aktiviteten: Bror-Axel Lamberg (1923-2014), internläkare och endokrinolog, Wolmar Nyberg (1919-1973), hematolog och parasitolog och Ralph Gräsbeck (1930-2016), klinisk patolog och biokemist. Lamberg var den första chefen för Medicinska Forskningsinstitut Minerva. Den första yngre forskaren som producerade en doktorsavhandling från institutet var Albert de la Chapelle som började undersöka kromosomer på förslag av stiftelsens ordförande, professor Herman Hortling (1912-1992).

Nyberg och Gräsbeck fortsatte forskningsarbetet som inletts av von Bonsdorff och bevisade att bandmasken orsakar brist på vitamin B12 (kobalamin) hos sin värd. Därefter fortsatte Gräsbeck med forskning om proteinmedierad transport av vitamin B12. Tillsammans med Kai Simons var de de första som isolerade Castles inneboende faktor och beskrev haptocorrin (som de kallade R-binder). Lamberg introducerade radioaktivt jod för den moderna diagnosen och för studier av sköldkörtelsjukdomar och bekräftade att jodbrist var orsaken till endemisk struma i Finland. De la Chapelle blev senare en erkänd medicinsk genetiker. Simons har blivit en berömd cellbiolog, som under ett antal år ledde EMBL-avdelningen för cellbiologi i Heidelberg och Max Planck-institut i Dresden, Tyskland. Frej Fyhrquist producerade sin avhandling om renin-angiotensin, blev expert på hormonell blodtrycksreglering och var institutschef fram till slutet av 2003. Han efterträdande Gräsbeck som var chef 1971-1994. Fyhrquist som chef för institutet följdes av professor Dan Lindholm, neurobiolog, och han i sin tur 2011 av professor Vesa Olkkonen, lipidcellsbiolog och kardiovaskulär forskare.

Många laboratorietester introducerades för forskningen vid Minerva. Många av dem blev intressanta och senare rutinprov som började efterfrågas av läkare. Stiftelsen får dock inte bedriva kommersiell verksamhet och det var svårt att tillhandahålla denna tjänst då kunderna inte kunde debiteras. Därför grundade forskarna ett företag, Medix Ltd. för att utföra testerna. Grundarna skänkte sina andelar till Minerva och Folkhälsans stiftelser samt Liv och Hälsa-sällskapet (lagen krävde då att ett aktiebolag skulle ha minst tre ägare) med bestämmelsen att all vinst skulle användas för att främja forskning. Företaget har expanderat och mångdubblats på ett anmärkningsvärt sätt. Yhtyneet Medix Laboratories Ltd. blev det största privata referenslaboratoriet i Finland. Medix Biochemica Ltd. producerar monoklonala antikroppar och reagenskit som säljs över hela världen. Företagens vinster och resulterande utdelningar gjorde det möjligt för stiftelsen att upprätthålla institutets infrastruktur. Under 2016 sålde Minerva-stiftelsen majoriteten av sitt ägande i Medix-företagen och flyttade sina innehav till värdepapper/aktiemarknaden, vars utdelning för närvarande används för att driva institutet.

1970

Maria sjukhus

Albert de la Chapelle